En jakthistoria
Fredagskväll och ledig helg från jobbet, slutade tidigt så jag har kommit hem och ätit, tagit en öl och en whisky. Maten blev kycklingen från taginen med ris och grönsaker på två mackor värmda i ugnen. Ölen var en schwartz-bier från nordtyska bryggeriet Störtebeker i Hansestadt Stralsund. Det här ölet kommer att bli sommarens grillöl då det håller en hög klass och är ganska billigt.
Claas Störtebeker som namngivit ölet var en pirat som på 1300-talet terroriserade Hansan så pass att de till slut mönstrade en stor flotta för att fånga honom och lät halshugga honom i Hamburg. Legenden säger att de av hans män (uppradade på led) som han kunde springa förbi efter sin egen avrättning skulle få sin frihet
tillbaka.
Whiskyn blev Laphroaig, härligt rökig. Ska fylla på med en kopp lapsang souchong, det rökiga teet som flera whiskysorters rökighet jämförs med.
Nu tänkte jag ju att jag skulle berätta en jakthistoria och det vill jag göra för att konkretisera mina tankar om vart den bästa köttråvaran står att finna och hur man bärgar den. Det är ganska sällan som jag själv skjuter något och därför är vilt, även fast jag är jägare, en råvara som jag inte har i överflöd. Och därför varsamt måste fundera på vad jag ska göra med specifika delar samt då jag styckar tänka på hur jag maximerar köttutfallet från en slaktkropp.
Nåväl, nu ska jag berätta om mitt senast skjutna vilt -ett vildsvin- som jag sköt i början på juni -12. Jag har fått en exklusiv ensamrätt att jaga vildsvin på en liten mark mellan Åkersberga och Norrtälje längsmed kustvägen 276. Jag får jaga där för att vildsvinen i trakten tidigare förstörde markinnehavarens tomt närmast huset. Detta gjorde att gräsmattan som de bökade upp inte gick att använda till något vettigt alls. När jag åker till det här stället för att jaga så tar jag med mig utrustning till jobbet dagen före en ledig dag och sen åker jag ut och har mitt tält som bas. Där kan jag sova några timmar innan jag pürschar nattimmarna till morgonen på min lediga dag.
Den här kvällen kom jag in på marken ca 21:00 och började gå på den privata grusvägen som leder till mitt huvudsakliga jaktområde. Ganska nära där jag hade tänkt mig att slå upp mitt tält så tittar jag ut över ett fält och upp i skogsbacken där jag ser en sugga med ett gäng kultingar. Istället för att slå upp tältet på det ställe jag först tänkt så ändrar jag planen till att fortsätta ner till boningshuset för att slå upp mitt tält där och sen smyga tillbaka för att försöka skjuta en kulting om de skulle vara kvar i skogsbacken. Men innan jag gör någon ansats till jakt så vill jag ha mitt läger i ordning och jag vill ha lite mat i magen så jag sätter fart med det direkt när jag kommer ner till huset. Vid 21:30 har jag ställt tältet och just kokat vatten för en påse mat. Bössan ligger i sitt fodral i tältet och ammunition och slutstycke i väskan som ligger utanför. Jag tittar upp ut över ett fält på andra sidan ett dike och ser ett vildsvin ca 70 m. bort. Den ränner runt lite, uppfattar mig tror jag men visar inga tecken på att vara skygg. Jag måste nu få ihop min bössa i skjutbart skick utan att skrämma grisen, vilket är lättare sagt än gjort! Jag tror inte att jag är så tyst när jag lägger i slutstycket, laddar och monterar mitt skjutstöd men grisen är iallafall kvar och jag lägger mig ner bredvid tältet och väntar på ett skottillfälle. När jag lagt mig ner så ser jag en gris till, på lite längre avstånd, men som står med en perfekt bredsida emot mig. Jag siktar in mig och trycker av, grisen vacklar till och lägger sig på platsen. Den andra grisen reagerar på skottet och drar från platsen.
När jag har försäkrat mig om att grisen inte kommer att resa sig så kan jag återgå till att äta min påse med mat. Jag går sedan fram till grisen och börjar ta hand om allt det praktiska, jag vill påstå att det är efter skottet som arbetet börjar. Jag är helt ensam på platsen och måste nu flytta grisen till ett ställe där jag kan flå den. Urtagen börjar jag släpa grisen med ett tunt rep runt hals och tryne ner mot tältet och förbi det. Jag släpar grisen, som jag uppskattar väger ca 70 kg, ca 200 m vilket är ett hundgöra. Jag har att göra gott och väl in på småtimmarna och grisen stöp ca halv tio.
Jag bestämmer mig för att knyta mig ett par timmar och ta resten på morgonen efter. Eftersom jag är inom det område som kallas för Rialareviret för varg så får jag en en fantasi i huvudet om att vargen dras till blod likt en haj och har därför lite svårt att somna. Jag har min stickkniv nära till hands hela tiden men slipper påhälsning av varg, tur var väl det.
Stiger upp vid sex för att ta hand om grisen och förbereda den för hängning i en jordkällare. Markägaren är på väg ut och jag skulle få hjälp att baxa in slaktkroppen i jordkällaren. Jag brottas en del med den oflådda grisen utan att lyckas hänga den ordentligt i bakhasorna. Till slut får jag flå den liggandes på marken vilket går bra och jag lyckas sen hänga slaktkroppen så att den inte harså mycket kontakt med marken. Det var ett hästgöra men jag fick i slutänden till ett bra resultat. Grisen styckade jag en knapp vecka senare. Nina, som markägaren heter, fick så mycket kött som hon önskade men jag fick ändå större delen av djuret. Vilket har givit många goda middagar sen dess. Nina provade vildsvin för första gången i sitt liv och jag tror och hoppas att hon gillade det. Så har jag i vart fall förstått det på henne efteråt.
Såhär kan det gå till när ett vilt bärgas ur skogen. Jakt kan aldrig göras vackert och det inbegriper långa fruktlösa perioder och när det väl smäller så måste man vara beredd på ett tungt efterarbete. Vill man ställa upp på det så har man efteråt den bästa köttråvaran man kan komma över, om man vet att ta hand om det på rätt sätt vill säga. vad det gäller vildsvin så är min rekommendation att man alltid skickar in ett trikinprov till godkänd provutförare. Det kostar väldigt lite och man har resultatet samma dag de fått in provet på mejlen. Man kan ta olika delar kött för provtagning men rekommenderat är framläggen och där brukar jag ta.
För några år sedan gjorde jag en serie av filmer när jag styckar ett vildsvin och la ut på youtube, den första filmen hittar ni här: http://www.youtube.com/watch?v=F21U2bT1STY&list=UUuocFoC6cwDxvtvz1h1hPqA&index=37 och de följande avsnitten kan ni finna med hjälp av det. I filmerna pratar jag engelska men jag hoppas att det ska vara begripligt ändå.
Waidmannsheil!
Claas Störtebeker som namngivit ölet var en pirat som på 1300-talet terroriserade Hansan så pass att de till slut mönstrade en stor flotta för att fånga honom och lät halshugga honom i Hamburg. Legenden säger att de av hans män (uppradade på led) som han kunde springa förbi efter sin egen avrättning skulle få sin frihet
 |
| Claas Störtebeker, staty i Hafen City Hamburg |
Whiskyn blev Laphroaig, härligt rökig. Ska fylla på med en kopp lapsang souchong, det rökiga teet som flera whiskysorters rökighet jämförs med.
Nu tänkte jag ju att jag skulle berätta en jakthistoria och det vill jag göra för att konkretisera mina tankar om vart den bästa köttråvaran står att finna och hur man bärgar den. Det är ganska sällan som jag själv skjuter något och därför är vilt, även fast jag är jägare, en råvara som jag inte har i överflöd. Och därför varsamt måste fundera på vad jag ska göra med specifika delar samt då jag styckar tänka på hur jag maximerar köttutfallet från en slaktkropp.
Nåväl, nu ska jag berätta om mitt senast skjutna vilt -ett vildsvin- som jag sköt i början på juni -12. Jag har fått en exklusiv ensamrätt att jaga vildsvin på en liten mark mellan Åkersberga och Norrtälje längsmed kustvägen 276. Jag får jaga där för att vildsvinen i trakten tidigare förstörde markinnehavarens tomt närmast huset. Detta gjorde att gräsmattan som de bökade upp inte gick att använda till något vettigt alls. När jag åker till det här stället för att jaga så tar jag med mig utrustning till jobbet dagen före en ledig dag och sen åker jag ut och har mitt tält som bas. Där kan jag sova några timmar innan jag pürschar nattimmarna till morgonen på min lediga dag.
Den här kvällen kom jag in på marken ca 21:00 och började gå på den privata grusvägen som leder till mitt huvudsakliga jaktområde. Ganska nära där jag hade tänkt mig att slå upp mitt tält så tittar jag ut över ett fält och upp i skogsbacken där jag ser en sugga med ett gäng kultingar. Istället för att slå upp tältet på det ställe jag först tänkt så ändrar jag planen till att fortsätta ner till boningshuset för att slå upp mitt tält där och sen smyga tillbaka för att försöka skjuta en kulting om de skulle vara kvar i skogsbacken. Men innan jag gör någon ansats till jakt så vill jag ha mitt läger i ordning och jag vill ha lite mat i magen så jag sätter fart med det direkt när jag kommer ner till huset. Vid 21:30 har jag ställt tältet och just kokat vatten för en påse mat. Bössan ligger i sitt fodral i tältet och ammunition och slutstycke i väskan som ligger utanför. Jag tittar upp ut över ett fält på andra sidan ett dike och ser ett vildsvin ca 70 m. bort. Den ränner runt lite, uppfattar mig tror jag men visar inga tecken på att vara skygg. Jag måste nu få ihop min bössa i skjutbart skick utan att skrämma grisen, vilket är lättare sagt än gjort! Jag tror inte att jag är så tyst när jag lägger i slutstycket, laddar och monterar mitt skjutstöd men grisen är iallafall kvar och jag lägger mig ner bredvid tältet och väntar på ett skottillfälle. När jag lagt mig ner så ser jag en gris till, på lite längre avstånd, men som står med en perfekt bredsida emot mig. Jag siktar in mig och trycker av, grisen vacklar till och lägger sig på platsen. Den andra grisen reagerar på skottet och drar från platsen.
När jag har försäkrat mig om att grisen inte kommer att resa sig så kan jag återgå till att äta min påse med mat. Jag går sedan fram till grisen och börjar ta hand om allt det praktiska, jag vill påstå att det är efter skottet som arbetet börjar. Jag är helt ensam på platsen och måste nu flytta grisen till ett ställe där jag kan flå den. Urtagen börjar jag släpa grisen med ett tunt rep runt hals och tryne ner mot tältet och förbi det. Jag släpar grisen, som jag uppskattar väger ca 70 kg, ca 200 m vilket är ett hundgöra. Jag har att göra gott och väl in på småtimmarna och grisen stöp ca halv tio.
 |
| Hilleberg Tarra, Tikka T3 och fälld gris |
 |
| Slaktkropp färdig för hängning |
Stiger upp vid sex för att ta hand om grisen och förbereda den för hängning i en jordkällare. Markägaren är på väg ut och jag skulle få hjälp att baxa in slaktkroppen i jordkällaren. Jag brottas en del med den oflådda grisen utan att lyckas hänga den ordentligt i bakhasorna. Till slut får jag flå den liggandes på marken vilket går bra och jag lyckas sen hänga slaktkroppen så att den inte harså mycket kontakt med marken. Det var ett hästgöra men jag fick i slutänden till ett bra resultat. Grisen styckade jag en knapp vecka senare. Nina, som markägaren heter, fick så mycket kött som hon önskade men jag fick ändå större delen av djuret. Vilket har givit många goda middagar sen dess. Nina provade vildsvin för första gången i sitt liv och jag tror och hoppas att hon gillade det. Så har jag i vart fall förstått det på henne efteråt.
 |
| Rimmad och ugnsbakad baklägg |
Såhär kan det gå till när ett vilt bärgas ur skogen. Jakt kan aldrig göras vackert och det inbegriper långa fruktlösa perioder och när det väl smäller så måste man vara beredd på ett tungt efterarbete. Vill man ställa upp på det så har man efteråt den bästa köttråvaran man kan komma över, om man vet att ta hand om det på rätt sätt vill säga. vad det gäller vildsvin så är min rekommendation att man alltid skickar in ett trikinprov till godkänd provutförare. Det kostar väldigt lite och man har resultatet samma dag de fått in provet på mejlen. Man kan ta olika delar kött för provtagning men rekommenderat är framläggen och där brukar jag ta.
För några år sedan gjorde jag en serie av filmer när jag styckar ett vildsvin och la ut på youtube, den första filmen hittar ni här: http://www.youtube.com/watch?v=F21U2bT1STY&list=UUuocFoC6cwDxvtvz1h1hPqA&index=37 och de följande avsnitten kan ni finna med hjälp av det. I filmerna pratar jag engelska men jag hoppas att det ska vara begripligt ändå.
Waidmannsheil!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar